|
Detta
skrev tidningarna om...

Arbetarbladet
12 april 2007
Skottes
söver sött...
Vissa kvällar
finns det så mycket annat att göra en just sova; "jag
ska bara..." är säkert en replik som känns igen
alltför väl hos Sveriges småbarnsföräldrar.
Föreställningen lockar till många skratt. När Lotta
Berlin pratar i vattenkaraffen håller pojken ovanför mig
på att kikna av skratt och flera med honom kluckar till vid spridda
tillfällen...
Läs
mer...
Gefle Dagblad
12 april 2007
Liten,
fin
Att lägga sig kan vara som att lägga ett pussel.
Precis så prövande som i Skottes nya
barnföreställning, sin första dansföreställning
som
mankallar den, med premiär i den nyrustade
mycket passande mätarhuslokalen...
...Jag
tänker hur det här är ett lika genialiskt som
svårt ämne att spela för barn, egentligen. Man behöver
inte vara vuxen för att ha svårt att komma
till ro. Och i den vakna drömmen kan en klädhängare bli
till ett monster - tur man har paraplyer som kan förvandlas till
värjor! Eller ett alldeles Mary Poppins-liknande poetiskt svävande
parasoll att till slut vila under, se där både sömnpiller
och svärd!
En liten, fin föreställning.
Läs
mer...



Gefle Dagblad
070307
Skönblom
och Zacco utstrålar som vanligt massor av energi. De sjunger,
snubblar och smäller stolar i golvet.
Tempot är högt och publiken skrattar åt alla knasiga
vardagsexempel som radas upp.
Roligast är nog sketchen om en hobbyföreningen som erbjuder
en tjej kurser i mobbing - med risk för att hon som deltagare själv
kan bli hackkyckling.
"Kärlek, Pinsamheter, Mobbing & Döden"
är en föreställning med massor av punchlines och vändningar.
Läs
mer...
Arbetarbladet
070307
Busbra
barnteater, Skottes!
Jag
blir helt förtjust i Skottes nya föreställning "Kärlek,
pinsamheter, mobbing och döden". Med värme, humor
och respekt kastar sig två skådespelare, Marie Skönblom
och Stina Zacco, över allsköns besvärliga ämnen,
berättar och gestaltar, sjunger och dansar. De gör allt så
bra, och de har hittat en ton som känns absolut rätt.
Läs
mer...

sjunger en höjdpunkt, jag försäkrar!), från
orgeltramp till rocksound. Och till sist ger Petersen plats
åt sitt fantastiska glaspiano och det klingar så sprött
och vackert i den skickliga ensemblens händer...
läs
mer
Uppsättningens
lekfulla ton är
dessutom så konsekvent att byten av dekorer eller dockor blir ett
nöje i sig. Det känns som om alla övergångar hörde
till berättelsen om flickan Alice och hennes
märkvärdiga äventyr i den bisarra värld som kallas
Spegellandet.
Den är därtill genommusikalisk i gammal god Skottes-stil. Erik
Petersen har gjort helt ny musik och den rör sig från en enkel
viston
till afrikansk stämsång (det är häcken som
Alice
är hemma. Marie Skönblom som Alice i hemmiljö: brasa,
mörka väggar och en spegel. Snart ska hon gå genom den!
Foto: Anna Robertsdotter
När
fantasin får fritt spelrum
Arbetarbladet
2008.03.02
I teaterns och
sagans värld
Gefle Dagblad
2008.03.02
Det finns många referenser till spel och tankenötter i Lewis
Carrolls berättelser. Sagan om Alice i Spegellandet har formen
av ett schackparti, något jag inte riktigt förstod som barn.
Men det är intelligent och elegant så det räcker, där
Alice färdas över schackbrädet för att på
åttonde rutan bli
drottning.
...Jag vill påstå
att barnteater är något av det viktigaste som finns, för
det som fångar en som barn blir kvar hela livet: fascinationen
inför Berättelsen. Har man en gång fångats går
det aldrig över sen. Och om jag får ta mig friheten att liksom
den vita drottningen minnas framåt, vill jag påstå
att det här är något som kan komma att bli alltmer lockande,
när elektroniska illusioner gjort oss mätta, övermätta:
riktig teater och musik framförd på riktiga instrument...läs
mer
Skottes
teater. Marie Skönblom som Alice.
Här med Katten. Foto: Anna Robertsdotter
Dracula
har
blivit feminist
Arbetarbladet
2007.10.28
Dracula är här! En älskad skräckfigur
kryper än en
gång upp ur sin grav och sår fruktan var han
går fram.
Dracula
är i alla fall en fartfylld och spännande
historia. Rörlig fastän ordrik. Det märks att också
den här regissören är förtjust i det scenrum som
gasklockan är. Han utnyttjar det väl med en lång,
upphöjd estrad längs väggarna och en stor
spelplats på golvet nedanför.
Det verkar som om Rolf Berlin har fått rätt rum för
sina ofta nervöst rörliga scenerier; här kommer de
till sin rätt. Det gör också den dansanta spelstil
som uppsättningen använder sig av, framför allt i
första akten. Den är kongenial med den lätt
drömska föreställningsvärld som de unga lever i
men som snart ska trängas undan av en
besk verklighet...
läs
mer...
I
förälskelsens stund. Victor Lopez och Marie Skönblom
i Dracula som Skottes gör i Lilla gasklockan, Gävle.
Foto: Therese Lindqvist
|